Ibland undrar jag varför demonerna alltid dyker upp med onykterhet och mörker.
Och mitt i all skit så finns kärleken.
Den kommer i alla former.
Just här och nu i formen av en hund.
Han heter Harry!
Harry har inget mörker.
Harry är eller har inga demoner.
Harry är inte ond.
Harry har bara gränslös kärlek.
Varför är det ondska mot godhet?
Varför är vi här?
Har vi förpliktelser mot något?
Varför är vi människor så fulla av hat?
Ondska? Elakhet? Egoism?
Hundar är ganska egoistiska men har ändå en massa kärlek.
Vi gråter alltid när vi saknar någon.
Vi gläds sällan när dom finns.
När jag sitter här i min ensamhet då undrar jag varför?
Varför är jag ensam?
Nej jag är inte ensam.
Jag har ju demonerna och kärleken här hos mig.
Nu får jag bara vänja mig med det.
*****
Seeya
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!