Det stämmer ju ganska bra också.
Jag har också varit med att skapa detta eftersom jag tillhör den
första "curling-generationen" som startade "kränkt-eran" som pågår nu.
Att man ville så bra och det blev så fel är lite konstigt..
Vi gjorde bara det vi inte fick som barn.
Vi stod där för att hjälpa våra barn i vått och torrt.
Men ibland blir det lite fel.
Fel och fel!
Jag är oerhört nöjd på många sätt hur mitt barn har utvecklats.
Hon är inte kränkt på något sätt i något ämne.
Så det finns ju undantag som bekräftar något.
Men ska inte handbromsen slås i litegrann?
Ska vi inte titta efter vad vi har uppnåt?
Vi är på väg mot någonting bra.
Måste vi ha så himla bråttom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!