Askungen

Jag förstår precis hur hon hade det.
Jag arbetar med en massa styvmödrar som bara ropar
-Askungeeeeeeeeeeeeeen! Var är du?

Att vara längst ner på stegen är inte alltid en dans på mentala rosor.
Att aldrig bli uppskattad utan bara en massa j-vla gnäll
från folk som har för lite att göra.
Gör si, gör så, hjälp till här gör det osv.
Husets avloppstjänst är det jag det?
Dom arbetsuppgifter som ingen vill ha, dom får jag slängda på mitt bord.
Jag är ganska arg just nu.
På allt och alla på mitt jobb.
Ingen visar uppskattning eller hjälper till.
Jag tänkte bara göra så nu att ni får vad ni betalar för.
Har en tjej (tjej och tjej vet jag i och för sig inte om hon är)
som är en slags ej befordrad chef över mig.
Hon är inte min chef utan är bara någon slags jag vet inte vad.
Men hon tror att hon är min chef i alla fall.
Hon slänger allt möjligt på mig
Men jag kräks bara över det.
Och inte får jag ifrågasätta eller komma med egna idéer.
Och min riktiga "chef" är så usel så hon bryr sig överhuvudtaget inte om mig.
Så där har jag inget stöd.
Och eftersom min arbetsplats är en institution så är det någon slags
Samhall känsla över allting (inget ont om Samhall, ni vet vad jag menar).

Jag har idag en sådan där dag då jag spyr på allt och beter mig som skit.
Men det är dom värda!
Och inte fan tänker jag göra ett endaste dyft idag.
Har god lust och göra så lite som överhuvudtaget är möjligt.
För att se vad som händer.

Sparken?
Knappast från detta ställe.
Nä jag får stå ut med hur jag har det.
********************
En annan sak som jag irriterar mig på just nu.
Är hur alla lägger ut en massa livsstilsråd på Facebook.
"Jag tänker vara såhär och såhär"
"Ta mig för den jag är"
"Jag vill vara mig själv"
Blablabla vilken skit!
Om jag vill vara elak då, ska jag få vara det då?
Om jag vill såra en massa människor är det då inte fel på mig?
Sluta lägg upp en massa floskler på Facebook.
Ni gör ju ändå inte så!
Tänk efter före är väl bättre?
************************
Seeya