På fikarasten på jobbet så råkade jag säga något dumt.
Utan att nämna namn så pratade jag om en människa som satt där.
Hon vet vad jag pratade om och vi var nog dom enda som förstod det.
Fick blickar som kunde döda.
Det var ju inte meningen att träffa den personen så rätt.
Men ibland så slinter tungan i väg på djupa vatten.
Jag står för min åsikt.
Det är inte det som är problemet utan jag ville inte sätta dit henne.
Kommer det fram någon gång så ska jag be om ursäkt att jag
inte sagt det i hennes ansikte privat tidigare.
Man får lära sig vara tyst om man inte kan ta det ansikte mot ansikte.
Det kommer säkert vara lite kallt mellan oss ett tag.
Det får jag leva med!
*********
seeya
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!