Ett mentalt tillstånd

Fredag!
Och jag känner mig lite nere.
Blev nedtryckt lite igår, rent mentalt alltså.
När jag blir total dissad så sätter det spår i mig som jag inte mår så bra av.
När folk demonstrativt visar en riktig diss så tar det på mig.
Vi är ett gäng (kanske jag som tror det bara)
som fikar tillsammans under våra raster.
Tja dom sitter där och jag går dit.
Men igår så kom jag först och satte mig på en neutral plats.
Då när dom kommer så sätter dom sig vid ett annat bord.
Såg dom inte mig?
Eller var det en total diss?
Är glaset halvfullt eller halvtomt?
Jag är nog en halvtom människa som ser allt lite negativt och cyniskt.
Så för mig var det en total diss som jag råkade ut för.
Det har ju hänt förr.
Så min hjärna (som ständigt arbetar) började snurra på högvarv.
Så nu kommer jag att dissa dom under en period.
Det vet jag.
Jag kommer inte luncha eller fika med dom under en period tills detta går över.
Jag kräver ingenting mer än en känsla av att tillhöra en gemenskap.
Det är det som jag vantrivs med på denna arbetsplats.
Jag har ingen arbetskamrat.
Ingen jobbar kompis.
Utan är en enstöring som sköter sig själv och inte är del av ett lag.
Jag är en lagspelare.
Under mina arbets år så har jag trivts som fisken i vattnet när jag fått tillhöra något.

Mitt första jobb var ett boklager.
Det hette Bibliotekstjänst.
Vi plockade och packade böcker till bibliotek.
Det var skittråkigt men oj vad kul vi hade det.
Jag Peter Tony Olof Christer Panos (greken)
Yngve (drack alltid ett glas juice 15:15,vi hade gratis juice där)
Och alla andra.

Sen Åhlens uppe vid Odenplan.
Ett jättebra gäng som umgicks jämnt.
Erika Ylva Johnny Micke Anita Berit.
Vi festade och hånglade lite tillsammans och hade det så jävla kul.

På station Odenplan. Med Åhlens gänget.

På väg till en fest på en husbåt någon gång mellan 

1983-85.

Då rökte man på perrongen!

Sen hamnade jag på hotell Royal Viking vid centralen.
Där var det också galet. (se bild)

Där var det nästan inga killar som jobbade.

Jag och Per-Inge från Gotland typ.

En blivande schlager stjärna jobbade jag med där! (värdelös info)

Så där var det ibland himmelrike och ibland helvete

Med att jobba med tjejer

Saknar några därifrån jättemycket.

Sen blev det ett lagerjobb igen!

Karamellgrossisten!

Bra gäng men vi umgicks aldrig på fritiden.

Sen blev det limousine jobb och taxi jobb

Då var vi återigen ett bra gäng som umgicks på fritiden

Inte så mycket men dock lite grann.

Sen en riktigt grisig arbetsgivare!

Westmans Uthyrningstjänst

Två bröder som drev uthyrning porslin och möbler till fester.

Vi var ett bra gäng som blev utnyttjade av en oerhört snål arbetsgivare.

Lönen kom varannan vecka i kontanter utdelade av bror nr.1

Dom var i olika rang till och med.

För att det ena brorsan var gay och det tålde inte deras farsa.

Sen kom höjdpunkten i min karriär.

Inte arbets mässigt utan socialt.

Ericsson i Kista

Jag arbetade där i dryga 5 år.

Och varenda dag (jag menar verkligen det) så ville jag verkligen dit.

Oj vilket gäng vi var.

Många också.

Vi var säkert 30 stycken.

Som umgicks allihop.

Överallt!

Hela tiden!

Det var totalgalet.

Det hände saker varenda dag som jag skrattade åt

Jag har så många historier därifrån att kommer jag ihåg hälften

av dom när jag ligger med Alzheimer i någon sjuksäng så 

är det tillräckligt.

Det är detta minne som gör att i dom mest tunga stunder så 

får jag nog fram ett leende ändå.

Tack för allt!

Göran Greger Stefan Nisse Irene Bibbi Kenta Thomas Micke

Kemppi (inte världens bästa älskare men rankad 4 i Europa!) och massor av andra

Ni har gjort mitt liv så fullt av innehåll.

Det var stor tragik när Ericsson föll ihop som ett korthus.

Men säg det roliga som varar.

Sen blev det jobb mässigt min bästa arbetsplats

Nycomed! Läkemedel.

Där fick jag ett jobb som vaktmästare.

Det var kanonbra att jobba där.

Fick mycket frihet under ansvar och massor att göra.

Så jag var nog i mitt esse där.

Och vi umgicks en hel del på fritiden även om det var en annan 

samhällsklass jag umgicks med där.

Folk från Lidingö om ni förstår.

(dom är så fulla med fördomar,jag skojar inte.Hört många historier som man häpnar över.)

Men jag tyckte dom var roliga.

Och företaget hade för mycket pengar så vi fick otroliga resor och fester.

Så det var bra.

Men sen kom avregleringen av Apoteksmonopolet.

Tog inte lång tid innan allt föll som ett korthus.

Till Collectum!

Bra och kul folk att jobba med men alldeles för lite att göra.

Och vi var för få för att orka peppa varandra.

Så jag tappade all lust och sökte mig dit jag är nu.

KI!

Jag ska inte klaga för jag är väldigt överbetald i

förhållande av vad jag gör.

Jag sköter mig själv och ingen vet något.

Men mentalt är det tungt som idag.

Dissad av folk jag inte ens vill umgås med är tungt!

Riktigt tungt!

Ni fick min CV och det är ju inget att skryta om

Men ändå!

Jag kanske själv dissar folk utan att veta om det.

Vad vet jag!

Att du är det en tung och tråkig fredag i alla fall!

Suck!

*********

seeya