Alla är rädda och rädsla skapar bara negativa saker.
Vi har delat upp oss ganska ordentligt i Sverige just nu.
För eller emot allt möjligt.
Hör en massa folk bli intervjuade på TV och i radio om
att det pågår fakta resistens i Sverige nu.
Att saker som inte är sanna blir sanna på grund av att folk uttalar sig
om saker dom inte vet något om.
Men jag undrar varför media och alla andra som har en stark röst
inte levererar det folk vill ha för att bli lite lugnare.
Varför ger inte t.ex. myndigheter rätt information utan omsvep vad som
faktiskt händer och sker i vårt land?
Varför vinklar media i rapportering?
Varför ger inte polisen rätt information?
Varför får vi inte signalement på gärningsmän?
Varför får vi bild och namn på vissa men inte andra?
Varför vågar vi inte ta tag i svåra problem?
Vi i Sverige är rädda för att trampa folk på tårna men inte att hata i smyg.
Jag vågar inte säga till en person på stan om jag ser den göra något
man inte ska göra.
Varför gör jag inte det?
Vad är det som gör att jag inte vågar göra min del i samhället?
Varför vågar inte läraren göra något åt eleven som missköter sig på lektion?
Man skriver och tycker samma saker jämt känns det som.
Vi har olika åsikter och lever i olika samhällen verkar det som ibland.
Läser om folk som inte tycker Sverige har några problem.
Jag läser om feminister som anser att vita svenska män är världens största problem.
Läser om att vi bör kvotera överallt.
Folk tycker att kompetens är överskattat.
Ta konsekvensen av sitt handlande känns inte viktigt.
Vi ska ha separata badhus uppdelade mellan könen.
Vilka dagar badar "hen" då?
Folk som bor på vissa platser förstår inte hur rasism frodas
Folk som inte bryr sig om hur folk har det i krigsdrabbade länder.
Men bör inte vi göra mycket mer istället för mycket mindre?
Ja då menar jag för alla som kommer hit på jakt efter skydd i första hand.
Det måste ju bli en galen chock för dom och träffa på den brist på kravbild
som finns i Sverige.
Det ställs inga som helst motkrav.
En del tycker Sverige har hur mycket som helst och dessutom vill ha 6 timmars arbetsdag
med medborgarlön och en massa andra bidrag.
En del tycker att kapitalisterna ska sättas dit ännu hårdare.
Jag tycker att folkets majoritet ska räcka en bit.
Ska vi verkligen ha folk som bestämmer över andra utan att dom vill det?
Vi har bland annat en kulturelit som tycker exakt likadant utom dom som är
kristna tokrasister (obs! lite ironi där).
Och dessutom alla kränkta människor.
Dom är så få och så högljuda.
En del av dom har rätt.
Vi ska inte 2016 slåss för rätten att säga negerboll.
Men att vi ska censurerar Pippi och Tintin känns sådär faktiskt.
Vi måste trots allt våga prata om allt skit i Sverige.
Vem våldtar? Vad gör vi åt det?
Vem eldar bilar? vad gör vi åt det?
Hur stoppar vi segregationen?
Hur och till vad ska våra skattepengar fördelas?
Vi har inte mer än vad plånboken säger.
Kanske ska vi ha en frivillig skatt för dom som tycker vi betalar för lite skatt
eller som tycker att vissa grupper ska få mer.
2017 är snart här.
Jag ska ut på kanske den största resan i mitt liv.
Och jag tror det kommer hända mycket mer än så i mitt liv nästa år.
Jag tror inte 2017 blir en bättre plats att leva vare sig på jorden eller i Sverige.
Jag vill att Sverige öppnar sina ögon nästa år som komplement till öppna hjärtan.
Vi kan inte blunda eller förneka det som händer i områden som andra
människor kallar sina hem.
Skulle du kunna tänka dig bo i Tensta, Husby eller Biskopsgården?
Varför inte det?
Jag bor i Sundbyberg som tar emot mycket flyktingar men bygger så att dom ska
bo i områden som inte dom själva vill bo i.
Det luktar hyckleri eller?
Mina åsikter och min upplevelse av min tillvaro.
********
seeya