Döden

Att prata om döden är hemskt eller?
Varför då?
Jag är inte rädd.
Vad är det för farligt?
Döden kan vara en befrielse från ångest eller annat.
Tvivla inte att jag mår bra.
Det gör jag nästan alltid.
Kör försiktigt säger man till mig när jag sätter mig på min mc och gasar.
Varför då?
Att göra det absolut bästa som finns och eventuellt dö på kuppen är det då inte värt?
Tänk dig att du får dö när du gör eller är där du älskar mest, är det då inte värt?
Gå hem från festen när det är som allra roligast.
Är det så hemskt att dö?
Vem vet?
Jag vill gärna bli bränd ordentligt och min aska bli spridd i en askkopp på T-centralen.
Varför säger folk nej?
Jag har ju folk runt mig hela tiden.
Döden är tydligen ett spektakel i Mexico.
Varför är vi så rädda?
Jag är nyss fyllda 50 och har haft ett underbart liv.
Jag är jävligt nöjd glad och hyllar alla jag träffat.
Är festen slut så är den slut!
Döden är ju bara en fas av någonting annat eller?
Jag hoppas att jag i morgon sitter på min hoj och känner höstsolen
smeka min hjälm i dryga 200 kilometer i timmen på en småfuktig vägbana.
Tro inte för en sekund att om jag skulle omkomma
eller som jag säger dö, att jag inte gör det med ett leende.
Och i full vetskap att jag haft ett underbart liv.
Jag vill verkligen inte dö.
Men rädd det är jag inte.
Ta hand om er men framförallt. Lev!

Tillägg:
Detta skev jag under ett mentalt tillstånd som jag kanske inte är i
jämt och ständigt.
Jag vill verkligen poängtera att jag inte funderar på självmord.
Jag har inte heller någon dödslängtan eller
allmänt trött på livet.
Jag vill bara säga att vi ska leva och ha roligt så långt det går.
För livet är så kort.
Jag har ett liv som nästan är komplett just nu.
Saknar bara en viktig detalj.
Så än blir ni inte av med mig.
****************
seeya