(inte alla men ofta!)
Rent mentalt alltså!
Jag når aldrig botten men jag sjunker och sjunker.
Intar jag dessutom en mängd alkohol så blir det desto djupare.
Och tankarna svävar iväg på sjukare och smutsigare vägar.
Varför blir det så?
Och varför har jag en spärr som gör att jag inte kliver över?
Mina tankar förstör för dom runtomkring.
Varför är jag så ond?
Jag tänker omoraliska tankar som jag inte borde ha.
Jag tänker sjuka tankar.
Jag tänker saker som skadar andra.
Jag är ruskigt nära att ge mig ut på okända mörka vatten.
Och det sårar folk jag tycker om.
Är jag ensam om detta?
Alkohol öppnar mina mörka sinnen.
Och jag blir toksugen på att se vart mitt sinne tar mig.
Varför vågar eller vill eller kan jag inte gå dit mina sinnen vill.
Jag har öppnat ett mail och stängt det utan att skicka det typ 50 gånger nu.
För att jag vill.
För att jag inte vill.
Jag sårar ju någon.
Varför gör alkoholen mig så här?
Och ju mer jag tänker desto mer längtar jag till nästa fredag
för då blir det mer alkohol och då kanske jag vågar gå hela vägen
.............alkohol tar fram varenda mörk sida jag har.
Jag älskar det.
Och jag är rädd för det.
Men jag vill ha mer.
För jag tror att min sanning finns där i mörkret.
Mörkret är bra mycket bättre än ljuset.
*******
Seeya
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!