Fossmo och jobbet

En statlig institution är något speciellt att jobba på.
Har inte varit på ett institut tidigare.
Har alltid jobbat på ställen som har lite "krav" på sig.
Ägarintressen kan man väl enkelt säga.

Men på Karolinska Institutet är det verkligen speciellt.
Vem kan någonsin bli utbränd här?
Vem kan ha det stressigt?

Jag har skrivit om detta tidigare men detta fascinerar mig och gör mig arg samtidigt.
Ingen ställer krav utan alla hänvisar att någon annan borde minsann......

Så jag sjunker allt längre ner i motivationsträsket.
Man sugs liksom in i en ond spiral och gör allt mindre på jobbet.

Idag en vanlig tisdag har jag
Sorterat lite post.
Fixat med kaffemaskinerna
Tagit emot cateringmat
Tja det är väl allt det.
Klockan är nu 13:07.

Har jag sagt att min chef är den sämsta jag någonsin haft.
Och det har jag sagt tidigare men detta är något i hästväg.
**********************
Lyssnade precis klart på podcasten om Knutby i P3 dokumentären
Oj vad hemskt en del behandlar andra.
Starka manipulativa härskar sönder svaga.
Ser likheten mellan religion och SMS-lån.
Man får en svag människa att utföra handlingar som dom tror gör det bättre för dom.
Helge Fossmo!
Vilken j-vla figur!
Hoppas han åker på mycket stryk vart han än befinner sig.
(ja i en del fall så kanske våld är berättigat)
Nej självklart inte, men det är ibland en himla dålig ursäkt så god som någon.
**********************
Tillbaka till min arbetsplats.
Snittrasten är säkert totalt under en dag i tid mätt mellan 1 1/2 timme och 3!
Hur kan det tillåtas?
Forskare! Administratörer! HR!
Ja alla är likadana.
Och jag som brukade vara driftig har snart tömt alla mina förråd.
Jag fortsätter att skriva i ämnet snart igen.
För jag lär väl jobba kvar här i en massa år till.
Om inte fru fortuna ringer och säger grattis.
- Du kan gå i pension.
Skulle först tänka i en microsekund och sen säga nä förresten
inget adjö utan jag skulle nog lämna "spinna-loss" spår i gummimattorna.
****************
Seeya