Förlåt!

Ångesten är total!
Den ligger som en tjock morgondimma över en vacker sommaräng.
Den vägrar att släppa även när solens strålar kämpar att få komma igenom.

Jag känner mig så usel!
Vad tänkte jag på?
Det här är inte jag.Det är någon annan.
Varför skadar man människor man älskar och tycker om?
Har bara fruktansvärt dåliga ursäkter,så det är inget jag ens tänker ta upp.
Finns det bra ursäkter? Kanske det men dom gäller inte här och nu.

Klockan är 7:15,det är måndag morgon och jag vill inte vara här!
Jag vill inte vara på jobbet,
jag vill inte vara hemma,
jag vill helt enkelt inte finnas till idag.
Magen vrider och vänder på sig ut och in.
Kan inte vare sig dricka eller äta just nu.
Den kopp med te som jag alltid dricker blev just nu bara iskall och var tvungen att hällas ut.
Mitt liv känns kallt just nu!
Och det är självförvållat av ingen annan än mig!
Jag är den onde!
Jag ser mig själv i spegeln och är inte stolt!

Det är dags att ta tag i sig själv och inte lita på ödet eller turen
eller andra utomstående händelser som jag inte kan påverka.
Det är här och nu som gäller.

Jag har väl aldrig varit elak!
När blev jag det?
Och hur kunde jag bli det?
Jag kanske har varit det länge utan att veta om det.

Jag är skyldig min omgivning förändring och det ska jag försöka med.

Så jag hoppas på förlåtelse och hjälp med att göra mig själv till en bättre människa.

Så förlåt till alla jag skadat eller varit elak mot......förlåt!

Ta hand om er...............

p.s Jag kommer fortfarande vara arg mot dom som förtjänar det

see...ya....