fredag 15 augusti 2014

Drömjobb


I dag har vi den traditionella ta-med-pappa-till-dagis-och-berätta-om-ditt-jobb-dagen.
En stolt dotter eller son berättar först vad pappa jobbar med och sen tar pappa över.


 

 
Nä skämt åt sido.
Mitt jobb är inte mycket att vara stolt över heller.
Men jag är ganska imponerad av hur stolta amerikanarna (många)
är över sina jobb.
Dom flesta som jag träffat har ett väldigt högt huvud (utåt sett i alla fall).
Och andas gott självförtroende och stolthet i vad dom gör.
Och många som jobbar i service branschen ser ut som
om dom ska i alla fall vara bäst på det dom gör.
Kanske skulle vi ta efter lite grann i vårt land istället för att titta ner
på folk som man tycker kommer längre ner på "fin-jobb" skalan?

Det finns jobb till arbetslösa och ungdomar
Varför tar dom inte jobben?

Jag är vaktmästare och det är inget jag skriker högt om men
det kanske jag skulle göra?
Höjer man statusen då på jobbet?
Är det viktigt?
Vad handlar det om egentligen?
Yrkesstolthet?
Är det viktigt?

Lycka?
Så länge inte jag känner ångest över att gå till jobbet så är mitt jobb okey.
Annars så byter jag jobb så fort det går.
Det har varit min filosofi hela livet.
Trivs du inte?
Gör något åt det!
Vare sig du har jobb eller inte.

Ta ansvar för din egen situation och vänta inte på att han som kallas för
samhället att hon ska göra saker åt dig.

Jag tar inget skitjobb!
Vad är det då?
Alla jobb är väl lika viktiga på sitt sätt.
Och alla kan ju inte bli Avicii...............
****************
seeya

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Fria ordet är ditt!