Ett kort inlägg om oärliga människor i min närhet som gör sken av annat.
Camilla, Madeleine, Z, Ramona och allt vad ni heter.
Jag klarar mig utan er.
Dom flesta är borta.
Men någon eller några finns kvar.
Men någon eller några finns kvar.
En del har jag hämndbegär på.
(och det är inte vackert att ha!)
(och det är inte vackert att ha!)
Andra fnyser jag åt.
En del avsky glöder och håller mig varm.
Det finns kanske någon som skulle få mig att skaka galler utan ånger.
Familjen håller mig i schack och den kärleken kyler ner mig så lugnet infinner sig.
En del människor ska vara glada att det är olagligt att döda.
Är jag så mycket bättre?
Jag skjuter inte någon i ryggen!
Aldrig i livet!
I så fall i ansiktet!
*****************
Seeya
*****************
Seeya
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Fria ordet är ditt!