Twitter

Har sagt det förut och säger det igen.
På twitter får man allt.
Det sämsta och det bästa av allting.
Jag delar också ut det bästa och det sämsta där.
Inte många läser och tar åt sig det som skrivs.
Utan antingen är man ett troll eller så är man accepterad av PK-eliten.
Jag är nog på trollens sida tror jag.
Det raljeras jättemycket nu om allt som pågår i Sverige.
Folk har sina egna tolkningar av sanningen som väl är någonstans mittemellan.
Jag är nog på kritikernas sida mestadels för dom vill i alla fall ta fram allt i dagsljuset.
Oavsett om allt är sant eller inte så vill dom bevisa och motbevisas.
Och när eliten bara bygger sin sanning på snälla hjärtan så blir det snett.
Sen är det oerhört lätt att sitta på läktaren med åsikter.
Och varför kan vi inte bygga det vi ska ta beslut om på fakta.
Vilka gör vad och inte.
Kan man få fram åtgärder mot dom som är över represterade i statistiken?
Ska man verkligen som t.ex. Zara Larsson bunta ihop dom som män bara?
Jag som fotbollssupporter vet precis hur det är att bli sammankopplad med
våldsfanatiker inom supporterkulturen.
Jag vill ha bort dom som förstör för oss andra.
Varför kan inte alla som sköter sig stå upp och emot dom som inte gör det?
Jag vet ju att det är en liten klick som beter sig som svin.
Men fram med dom då?
Låt oss identifiera dom och ta bort dom.
Men då måste ju först och främst media våga berätta vart vi hittar dom.
Och synliggöra problemet.
Vilka är det som bränner bilar och utsätter kvinnor för sexuella ofredanden?
Jag skiter väl i om de tär etniska svenskar eller inte.

En annan sak är att när folk får mer och mer uppmärksamhet
så vågar dom mindre och mindre uttrycka sig för rädsla för repressalier.
Kanske är det bra att ha lite följare eller läsare.
För då vågar och kan du vara mer kritisk än andra.
Är det yttrandefrihet i det?
Jag hoppas jag alltid vågar skriva och tycka det jag vill.
********
seeya